|
| Personal background |
|---|
Jag har sett 2 UFOn så jag vet att dom finns där ute.
Här kommer lite smågodis från mig.
Här ska jag prata lite om relativitetsteorin gällande Einstein och hans problem med gravitationen som han aldrig löste framtill sin död, trots att han redan hade funnit den, men han och andra forskare visste inte om det självt, han och andra kunde eller kan bara inte se helheten. Ingen fram till idag vet vad som håller oss nere på jorden trots att Einstein hade hittad den... lösningen står i hans bok relativitetsteorin. Idag letar forskarna förgäves (enl. mig) efter en partikel som dom döpt till gravitonen som en förklaring till varför vi dras ner mot jorden.
Samt om svarta hål som Steven Hawings en intelligent man som drabbades av ALS i unga år som är en svår muskelsjukdom och som dom flesta dör av kom på en kväll då han skulle gå och lägga sig. Detta att lägga sig är för honom en väldigt lång och utdragen process, för att slå ihjäl lite tid fördriver han tiden med att tänka på fysikaliska problem.??? Han sitter svårt handikappad i sin rullstol och använder en dator med avancerad talfunktion då han är oförmögen att tala själv. Han har dessutom gift om sig för några år sen med sin sköterska som har skött honom i många år, till sin dåvarande fru's förtret.
Dessa svarta hål slukar allt i dess närhet. Jag ska berätta lite om hur dom fungerar, om det nu finns någon på Vilda som är intresserad. Vi har ett svart hål i mitten av vår galax. Vet ni om att jorden skulle bli 3 cm i diameter om det skulle kollapsa till ett svart hål. Både gravitationen och svarta hål har en sak gemesamt och det är TIDEN. Det är just tiden som håller oss nere på jorden och den är också orsaken till att ett svart hål är svart. Alltså Tiden = gravitation och gravitation är skapad av tiden. Utan materia ingen tid och vid BigBang skapades tiden och materien. Alltså... Ur vakum (ingenting) kan man få både materia och tid. Mer kommer när jag hinner skriva och då blir fortsättningen att läsa naturligtvis ovanför. Ha det bäst så länge.
Om vi börjar med ljuset så bär det på en hemlighet och det är att det har en hastighet som är konstant. Låt oss ponera att du sätter dig i en rymdfarkost och far iväg med halva ljusets hastighet ut i rymden och precis när du når halva ljusets hastighet så tänder jag (som står kvar därifrån du åkte) en ficklampa mot dig. Du tar då emot ljuset från min ficklampa och kan se ljuset från ficklampan. Du mäter ljuset som du tar emot och det visar ljusets hastighet. Hur är detta då möjligt? Ljuset måste alltså åka 1 ½ ggr ljusets hastighet för att nå dig. Jo, för att fysikens lagar ska gälla att ljusets hastighet är konstant så tar du mot ljuset med en annan våglängd än det hade från början. Om ljuset från lampan är vitt så ser du ett rött sken från lampan. Åker du hemåt med halva ljusets hastighet så mäter du upp det ljus du tar emot från mig med samma konstiga svar att ljuset har sin vanliga hastighet?? Det är lika där, för att du ska kunna ta emot ljuset så ser du det i blått istället. Så hur du än rör dig så tar du emot ljuset med samma hastighet. Alla saker och ting som rör sig där ute i rymden oavsett kurs och hastighet tar alltså emot ljuset med samma hastighet. Tål att tänka på ett tag va? Svaret är också lite klurigt att förstå.
För att det ska fungera så får du inte tänka dig ljuset som en partikel utan som ett tillstånd.
Det ändrar helt enkelt färg för att du ska kunna ta emot det. Reser du från det blir det rött och mot blir det blått men hastigheten är densamma.
Ljuset har också andra egenskaper som att det bär med sig rörelseenergi.
Solen är som en enda kärnreaktor där det sker sammanslagningar av atomkärnor (fusion) och inte som i kärnreaktorer här på jorden (fission) klyver atomkärnor.
En biprodukt av solens process blir fotoner (ljus) och dom har en enorm hastighet, 299 792 458 m/s och når oss på 8 minuter. När en foton träffar din hand eller nåt annat upplever du det som värme. Gnugga handflatorna mot varandra så förstår du vad jag menar. Kyla är avsaknad av fotoner eller andra partiklar som träffar dig eller nåt annat. Den absoluta fryspunkten är (minus -273,15) grader Celsius eller 0 grader Kelvin, då finns det ingen rörelse kvar alls i partiklarna, men detta är omöjligt att uppnå, för att om det upphörde att röra sig så slutar partikeln att existera.
Finnarna har världsrekord i det där med att komma så nära noll som möjligt.
En vacker solnedgång som färgar himlen röd är ingenting annat än att dom långvågiga röda ljuspartiklarna i ett spectra från ultraviolett till infrarött når ditt öga, det blå ljuset har redan absorberats av luftens alla partiklar, det röda slinker igenom?. (Det är längre sträcka genom atmosfären sidledes för ljuset än rakt upp mitt på dagen).
En vacker dag då solen lyser och himlen är knallblå är inget annat än att dom ultravioletta strålarna absorberas och sprids så att det ser blått ut. Det blå ljuset innehåller mest energi och tas upp av luftens alla partiklar. Det är därför man ska skydda sig mot ultraviolett ljus när man solar för att just dom har sån hög energi och bränner dig.
En mulen dag... nej, det pratar vi inte om...
Vill du bli smal som en spagetti, besök då ett svart hål.
Ett svart hål låter hemskt och det är det också, för det är slutet för din resa om du åker för nära. Det bildas från en stjärna som är många gånger större än solen.
Likt våran sol så förbränner den så småningom allt bränsle och sväller upp till en jättestjärna som sen kollapsar inåt av sin egen tyngd.
Vår sol kan aldrig bli ett svart hål för dess massa är för liten för en sådan process, utan den slutar sitt liv som en vit dvärg. Konstigt namn med det betyder att dess massa är ungefär som solens om några miljarder år då bränslet inte räcker för en självgående fission. Solen slocknar helt enkelt och det finns inget som håller den uppblåst så att säga, då faller den ihop och blir mycket mindre. Men innan dess blir solen en röd jätte. Svarta hål bildas av stjärnor som har en massa större än 3.2 gånger solens massa. Tyngsta svarta hålet väger 18 miljarder gånger solens massa,
Om du nu skulle vara i närheten av ett svart hål så gäller det att inte komma in i händelsehorisonten. Det kallas så för att bakom den är allt oåterkalleligt. Inte ens ljuset kan slita sig loss trots den höga hastigheten som ljuset har, det är därför som dom kallas svarta hål. Fastnar du i den dras du ner med sån hög hastighet att du blir utdragen som en spagetti, sen är du fast för evigt.
Man kan se att ett svart hål existerar trots att det är svart pga. att när partiklar faller ner genom händelsehorisonten så får dom en så hög fart och energi att dom avger i sin tur andra partiklar som så att säga studsar åt andra hållet. Det blir alltså strålning som vi kan läsa av.
Skulle du nu falla ner i ett svart hål så blir du från betraktarens ögon där du befann dig innan, bli utdragen som en spagetti, men själv märker du ingenting. Varje del av din kropp anpassar sig till den nya tiden som det svarta hålet har. Skulle du ta med dig en personvåg så anpassar sig dess materia också så att när du väger dig på en plats med jordens dragningskraft så väger du lika mycket. När du väl är inne så märker du inget av utsidan du kom från, det existerar nämligen inte längre i din värld, du är inne i en ny tidsdimension som bara tillhör det svarta hålet. Väl där inne kan det finnas andra svarta hål som du får se upp med att trilla ner i.
Det tråkiga är att vi förmodligen aldrig får veta hur ett svart hål ser ut inuti då det vi sänder ner i det aldrig kan återvända hem till oss igen och ge oss den informationen.
Men om jag får ge mig på en vild gissning så ser det ut precis som vårt universum.
Tiden förknippar vi med klockan som vi har runt oss och den tidsuppfattning vi har.Sitt och vänta på nåt tråkigt och tiden går långsamt.Gör nåt roligt och tiden flyger iväg.Detta är vår tidsuppfattning, men i rymden är det fysiken och inte psyket som regerar.Om man tar ett exempel på 2 tvillingar som lever på jorden just nu.Den ena sätter sig i en rymdfarkost som börjar åka iväg med nästan ljusets hastighet.
Innan har dom kommit överens om att resan bara får vara i 1år och dom synkroniserar klockorna som dom har. När ett år har gått för tvillingen i rymdskeppet landar han på jorden och möts upp av sin jordtvilling som nu är en gammal gubbe? Hehe. Jordtvillingen är arg och sur som har fått stå och vänta i 50 år på sin andra rymdtvilling. Rymdtvillingen fattar ingenting för enligt hans klocka har det bara gått ett år inte 50 år. Hoppas bara att rymdtvillingen inte hade sällskap innan resan för då möts han av en gammal sak.
Undrar om tiden läker alla sår? även detta? undrar? Hon blir nog glad i vilket fall skulle jag tro.
Det är just tiden som Einstein gick riktigt bet på trots att han själv förutsade en stjärnas (stjärnor ni ser på himlen är solar) placering vid en nära passage till en annan stjärna som solen. Det skickades ut ett engelskt team som vid en solförmörkelse skulle mäta en stjärnas placering före och efter. Dom visste stjärnans placering i normala fall på himlavalvet i förhållande till andra referensstjärnor. När sen solen befann sig framför stjärnan så kunde man med hjälp av solförmörkelsen se resultatet av att stjärnan inte var på sin rätta plats, utan solen fungerade som en stor lins som förvränger ljuset, stjärnan hade flyttat på sig och fått en ny position. Ungefär som att stoppa ner en sked i ett glas och se att skeden svänger av lite i vattnet, men du vet ju att skeden är rak.
Newton såg gravitationen som en kraft men Einstein beskrev det istället som en böjning i rymden. Om man tänker sig en tom rymd som en tunn, utspänd gummihinna, och sedan placerar något tungt på den. Då kommer hinnan att böjas ut och en buckla kommer att bildas runt föremålet. På detta sätt böjer sig rymden kring solen, sa Einstein.
Nu till det mest spännande, det Einstein kämpade så med.
Han sa att gravitationen påverkar klockor och att en klocka går långsammare vid jordytan än långt från jorden. Experiment har bekräftat att det är så.
Här gjorde han ett misstag som inte involverade tiden som ett tillstånd utan som en böjning av rymden.
Om nu en klocka går olika fort vid jordytan gentemot rymden utanför så beror det inte på någon krökning likt gummiduken, utan på att tiden bromsas upp vid en kompakt massa.
Klockans alla materiedelar anpassar sig till den nya tiden som är vid jordytan gentemot långt högre upp där påverkan från jordens massa inte når fram med samma tillstånd.
Utanför jordytan är gravitationskraften omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet från jordens centrum, dvs. gravitationen avtar ju längre bort från jordytan man kommer.
Idag jagar forskare en partikel som dom har döpt till Gravitonen och som man vill ha som förklaring till gravitationen. Men svaret ligger inte där heller utan svaret ligger i tiden.
Ju mer massa ju långsammare tid.
Varje partikel här på jorden strävar efter att ha så låg energi som möjligt, det enligt fysikens lagar.
Dåså? så finurligt. Partikeln har sin lägsta energi vid jordytan om den är opåverkad av yttre störfaktorer.
Släpper man en partikel från hög höjd ut från ett flygplan så söker den sig hela tiden till den tid som ger den minst energi och det är nedåt, för att den ska kunna gå uppåt måste energi tillföras till partikeln då tiden går fortare där. När du står på jorden så påverkas din kropp av tiden så att klockan går långsammare vid dina fötter och fortare ju högre upp du kommer till huvudet.
Om det inte skulle vara för att du står på marken så skulle du fortsätta ner mot jordens mitt där du inte kan tappa mer energi till tiden. För där ligger det lika stor mängd massa omkring dig, tiden är konstant och du är tyngdlös där.
OBS!!!
Det du läser nu kommer att komma ut som en ny teori när vetenskapskvinnorna/männen fattar Einsteins tolkning av tiden. Men då är du förmodligen gammal eller död, men vad gör det? Man har svårt att tänka i sådana här banor. Själv har jag studerat Einstein i ca 30 år och det tog mig 15 för att få en aha upplevelse.
Här får du historiens första förklaring till gravitationen.
Jag säger inte att jag har rätt men det här är det enda logiska.
Som jag skrev tidigare så är gravitationen lika med tiden. Här tänkte jag beskriva det lite närmare. En partikel lever så att säga en viss tid och söker sig till den lägsta energinivån. Den har en halveringstid som du kanske har hört talas om.
Om vi säger att en viss partikel har en halveringstid på 2 sekunder betyder det att efter 1 sekund så har den tappat halva sin energi och efter ytterligare 1 sekund 75% av sin energi osv.
Nu till det finurliga.
I Cern i Frankrike har dom en partikelgenerator som med hjälp av kraftiga magneter accelerar upp partiklar till nästan ljusets hastighet i rent forskningssyfte för att få dom att bilda nya partiklar.
När en sådan partikel styrs av sin bana med hjälp av magneter så lever den längre än den kan från början. Man har på konstlad väg förlängt livet på partikeln.
Gravitationen är samma sak fast omvänt.
Har du en partikel som lever en viss tid så söker den sig till sin lägsta energinivå för att den för att göra tvärtom så behöver ju den energi.
Vid härdning av materia t.ex. stål så fryser man fast molekylerna vid en viss energinivå som gör att dom hann inte tappa energi innan det stelnade. Man låser fast dom i tiden.
Ta en rymdraket som ska ut i rymden. Den behöver tankas med en massa bränsle ca. 85% av sin vikt för att kunna nå ut, hastigheten måste upp i 25 mil i sekunden för att kunna lämna jordens gravitationsfält.
Om du nu är en partikel så söker du dig till den lägsta energinivån och det är där tiden går långsammare dvs. neråt mot jordens massa. För att något ska kunna röra sig uppåt mot himlen så måste du ju tillföra energi.
Det är just därför som du trycks ner av jordens massa så att du kan stå på marken.
Hemska tanke om nu inte gravitationen fanns.
Då skulle allt se annorlunda ut. Ett träd skulle inte växa rakt upp utan i cirklar eller allt som växer här på jorden skulle få ett helt annat utseende och vissa saker skulle helt enkelt inte kunna existera.
Einstein var ingen superhjälte om du trodde det, allt som han tar upp är bara tolkningar av andra vetenskapsmän som före hans tid kom fram till sina fakta och experiment.
Före hans tid var det fakta som ingen kunde förklara eller vetenskapligt fastslå pga. att det inte fanns tillgängliga instrument för att bekräfta det.
För att försöka förstå gravitationen så införde ha en ny teori. Einstein och den glömda konstanten.
År 1917 införde Albert Einstein en matematisk konstant i sin allmänna relativitetsteori för att förklara varför universum trots gravitationens inverkan inte drog ihop sig, utan var statiskt. När universums expansion upptäcktes på 30-talet blev denna konstant överflödig. Einstein kallade den för "sitt livs största misstag", och konstanten glömdes bort.
Jag klankar inte ner på Einstein, men hans storhetstid var när han var nollad som matematiker och gick enbart efter hans logiska filosofiska tankar, sen fastnade han i matematikens gissel.
Hehe? svårt att förstå? Inte alls?
Läs bara allt från början om och om igen, så förstår du snart?
© Text av Tette.
Acerback@hotmail.com |
| Your feedback on this profile |
|---|
| Recommend this profile for User of the Day: |
I like this profile |
| Alert administrators to an offensive profile: |
I do not like this profile |
|
|
